Trots att jag bara sovit två timmar idag kilar jag ändå runt med ett litet leende på läpparna. Känns ovanligt, men väldigt bra! Idag premiärar vi på Gretas och unnar oss lite glamour. Det är vi värda!

Kids, att börja ett nytt jobb på en måndag och bli sjuk på en tisdag är ingen bra idé. Speciellt inge om man lyckas bli sängliggandes resten av veckan. Efter två topsar i halsen och två stick kunde man iaf konstatera stt det inte var halsfluss. Hurra! Nä för det kanske är körtelfeber istället. Kul skämt liksom! Fick ett läkarintyg som räcker hela nästa vecka med, penicillin och ordination om vila och vad hände nu, jo jag är fast inomhus, frisk med penicillin nästa vecka ut. Ibland är det inte lätt att vara mig. Fast hade det varit lätt hade det nog inte varit lika roligt.

Att krogarna i Göteborg borde stänga redan vid tre känns inte riktigt som en långsiktig lösnig på problemet. Det kommer ju fortfarande ske olyckor, människor kommer fortfarande vara fulla och dräggiga bara lite tidigare på kvällen. Är det inte smartare att se till att det finns fler nattvandrare ev poliser ute, men det är klart, det är ju en fråga om resurser och pengar. Så att stänga tidigare är nog ett kanska billigt alternativ. Det är väl egentligen bara för människor att supa som vanligt, bara på kortare tid. Ska bli intressant att se hur det blir! Kommer avenyn bli säkrare eller blir det precis som vanligt?

Bara hundra år efter alla andra hittar jag devote-appen. Bra där! Hoppas på en liten förbättring fram över. Typ...

Jaha, då börjar sista dagen i London för den här gången. Känns lite absurt att äventyret slutar redan nu, efter bara en månad, jag hade ju så mycket mer att göra!

Men nu sitter jag här och dumglor på min hög med kläder och funderar på hur allt ska få plats i väskan och vad jag ska göra med den gamla väskan som gick sönder så jag blev tvungen att köpa en ny? Ska jag lämna den här som en fin trasig souvenir så att barnen alltid kan komma ihåg mig som en trasig fake LV bag eller ska jag knö ner den i väska med allt det andra och SEN göra mig av med den? Man skulle ju kunna tro att det är ett lik jag planerar att göra mig av med men nej så kul ska vi inte ha. 

Är det kallt i Sverige? Här är det ju allt annat än kallt och min stackars skinnjacka har bara legat i en låda och snyftat ända sen jag kom hit. "Ha på dig det som är tyngst" brukar man ju få  höra i flygplansrelaterade sammanhang men kommer jag dö av svett och värmeslag om jag har allt det där tunga på mig? Gaaaaash va snurrigt det blev. Måste nog börja nu innan jag börjar fundera alldeles förmycket...

Ligger och kollar på Mia Skäringers show "dyngkåt och hur helig som helst" och känner igen mig då hon pratar om kärlek. Lite småskumt faktiskt men hon träffade liksom mitt i prick när hon pratar om förnedring, att inte ge sig förän man är lite förnedrar och hur man hoppas på liiite för mycket. Börjar sakta men säkert lära mig att se händelseförloppet när man träffat någon och det skiter sig. Jag hoppas alltid på det bästa men ja, det bästa händer aldrig. Kommer det alltid vara så eller går det över efter några år? Fast, funkar det så funkar det och gör det inte det är det inte mer med det. Måste nog bara lära mig att inte fastna bara... Det är nog det som är tricket.

Var på marknad i östra London idag, supermysigt verkligen! Har egentligen ingen lust att skriva om det då det var som vilken dag som helst. Såg precis klart på Maid in Manhattan och sitter och tjurar över den stulna telefonen med numret i. Det är så typiskt att så fort jag får liiiiite flyt, skiter det sig på ett eller annat sätt! Blir inte de stackars pojkarna mordhotade blir de stulna telefonnummer. Men det värsta är ju att jag verkligen tjurar över det! Gjorde han verkligen ett sådant intryck eller är jag bara väldigt... ensam? Kan inte riktigt bestämma mig men jag gillade att ha lite flyt för en gångs skull, nu när det snart är ett år sedan jag hade ett riktigt förhållande. Det är svårt att tänka sig att det redan har gått ett år! Så mycket har hänt sedan dess. Vänner trillat in i mitt liv, några helt nya och vissa som var kända sedan innan men visade sig vara värda att hålla fast vid länge. Party-kvällar har kommit och gått och jag har verkligen levt mitt liv till fullo under dessa 12 månader. Och nu sitter jag, eller ja ligger i min säng, i London. Jag hade ju aldrig trott att jag skulle hamna i London men har verkligen haft the time of my life sedan jag kom hit och älskar verkligen staden så jag ångrar ingenting. Ingenting alls.

No regrets. Det är det man borde hålla fast vid egentligen och för min del funkar det förvånandsvärt bra! Visst, jag kanske inte är så stolt över vissa saker men jag ångrar ingenting för allt som har hänt och allt vad jag har gjort formar mig till den jag är, och det är ju ingenting att ångra. Eller?

Hade en väkdigt blandad kväll igår måste jag erkänna! Först vankades det utgång med Emma och Ida med ett glas vin på ett café och sen vidare till 93 Feet East i Shoredich! Lite lamt at first men det blev mycket bra till sist! Kvällen avslutades i trevligt manér i sällskap med en fransk kock, dock blev min mobil senare stulen vilket inte är fultl så trevligt. Som tur var blev inget annat stulet så det kunde ju varit väldigt mycket värre... egentligen.

Irrade omkring i morse och funderade på hur i hela friden jag skulle lösa detta? Behövde ju helt plötsligt både ett simkort OCH en ny mobil som inte skulle kosta mig allt för mycket eftersom kvällen innan tog lite på kassan. Men tack gode gud för Carephone Warehouse som hjälpte mig att fixa både kontantkort, telefon och mitt gamla nummer tillbaks! Oh Joy! Så nu känns det hela lite bättre... Bortsett från det bittra faktum att jag fick numret till denna franska kock som ville ses och dricka kaffe under dagen och numret finns i den icke-existerande telefonen. Men det löser sig det med, vill han något har han ju faktiskt mitt nummer. 

Slänger in en bild på dagens inköp.

Får se vad som händer ikväll om det blir en öl eller bara en film hemma på kammaren.